Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

torsdag, november 30, 2006

Spotta blod

aaaaj... oooo... aaa..... gnnnnn.........mmmmmmmmmmmmmmmhf....
Mitt jämmer hjälpte inte. Tandläkaren skrapade, krafsade, kratsade, slipade, bände, böjde och slipade bort all tandsten som samlats under ett par år. Hotade med mer tandsten och tandlossning ifall jag inte flitigt börjar använda tandtråd och kommer tillbaka om ett år och låter honom upprepa den plågsamma behandlingen.
Jag spottade blod.
Det nöjet kostade 600:-, som hittat!

tisdag, november 28, 2006

Hur var det nu man gjorde nu igen när man kopplar av?

Tentan är som sagt färdig sedan i lördags, och ska lämnas in imorgon.
Ryskan lyckades jag faktiskt rycka upp ur träsket - tog igen två veckors Allmän grammatik för begynnande slavister (älskar titeln!) och skummade igenom vad nybörjarryssarna gjort, vilket inte var så mycket. Och så tog jag mig dit, för en gångs skull. Det var lika långtråkigt som jag väntade mig.
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Jag har för första gången på länge inte så mycket måsten. Men jag har glömt hur man kopplar av och slappar, min kropp är ständigt redo att kliva upp, åka iväg, tvinga sig in i klassrum, min hjärna har vant sig vid att tvinga in information och pressa ur sig formulerade meningar, svar, analyser, resonemang.
Plötsligt är det svårt att luta sig tillbaka med det senaste numret av ELLE som jag köpte som belöning för pluggandet. Det skulle behövas flera veckor för att varva ner. Men så lång ledighet tror jag inte jag får än på flera år, om någonsin. Jag är på väg in i en bransch full av projektanställningar, volontärjobb, tjata sig till praktikplats och tacksamt bo 6 månader på en vind 4 kilometer utanför Cork. Nej, jag tror inte jag behöver lära mig koppla av förrän jag blir pensionär, ifall jag uppnår den åldern. Det kan hända att jag dör av ett blixtnedslag först, det är nämligen en vanlig dödsorsak bland arkeologer, förutom trafikolyckor och sådant.
Fast... om jag tackar ja till jobbet som fristående återförsäljare för Mary Kay? Jag är nästan på vippen att tacka ja. Om man ska tro deras marknadsföring så är jobbet rena drömmen - lägger man bara ner lite tid på att skaffa sig en stor kundkrets, är man ekonomiskt oberoende efter ett tag. Om nu det är sant, så kanske jag kan unna mig några dagars semester då och då, mellan hudkrämförsäljningen och projektgrävningarna. Vad kan vara den vanligaste dödsorsaken hos Mary Kay-försäljare? Förgiftning på grund av frekvent exponering för starkt luktande hudkrämer? Strypning av väninnor som är trötta på att höra säljtjatet? Snubbling nerför trappa eller framför spårvagn på grund av de höga klackar man tvingas bära till sin lilla svarta dräkt på någon av alla säljarkonferenser man måste gå på?

söndag, november 26, 2006

Ögonkontakt

Precis som jag lovade, firade jag hemtentans färdigställande med öl, vänner, krog, en krog till, en klubb och en efterfest.
Göteborg, lördagnatt, stod stilla och tyst utanför Järntorget där de unga och trendiga stapplade omkring och spanade in varandra. Mina högklackade ben bar mig hela kvällen när vi sprang omkring på kullerstensgator och ältade varandras jobb- bostads- och framtidsångest. Luften var så mild att till och med jag, vinterhatare, längtade efter snö, bara för att det skulle kännas så skönt med ett normalt slutet på november-väder. Vädret hade vänligheten att inte regna just när vi stod i krogkön.
På dansgolvet fick jag ögonkontakt, som senare utvecklades till avsevärt mer kroppskontakt. Trots att jag var dum nog att ge bort något så dyrbart som mitt mobilnummer hoppas jag att historien slutade med vårt "hejdå". Vi blir aldrig mer så snygga som en lördagnatt.

fredag, november 24, 2006

sälja hudkräm? skulle JAG? skulle jag...?

Min hemtenta är snart färdig, och skärvstenshögen faller bit för bit från mitt bröst. Helgen kommer inte tillbringas i panik, tvärtom i största lättja.

En inre dragkamp pågår just nu i min lilla skalle. Jag har blivit erbjuden jobb som säljare för Mary Kay, ett g i g a n t i s k t kosmetikaföretag som du antagligen bara hört talas om ifall du träffat en av dess säljare. Mary Kay spenderar inga pengar på yttre marknadsföring, all försäljning sker direkt, genom att säljare och kunder träffas, varorna demonstreras och kunderna beställer direkt från säljaren.

Dragkamp pågår. Det är ett jobb, som kräver investering i tid och pengar och betalar sig på sikt, beroende på hur många kunder jag raggat. Mary Kays produkter är faktiskt bland de bästa jag prövat, huden jublar, mina finnar försvann, de finns på Djurens Rätts vita lista över märken som är garanterat fria från djurförsök, de har t o m uppmärksammats i FN för sitt arbete... det är ett creddigt företag. Jag har förgäves letat på nätet efter otrevliga historier, dåligt rykte, smutskastning, sekthistorier från bittra f d säljare. Hittade inget.
Frågan är om jag vill kuska runt och hålla home parties? Är det en typisk Rådvill-Bergsäkergrej?
Ifall du är en av de typ 3 läsare som känner mig rätt väl, gå in på http://www.marykay.se och fundera.

torsdag, november 23, 2006

Julstämning?



På min gård ligger det en gran på marken. Jag vet inte riktigt vem som lagt den där, eller varför. Kanske någon som bara inte orkade släpa på en gran längre? Eller någon som tappade den, och nu letar förtvivlat?

Man kan också fråga sig vad det är för typ av gran. Är det en så kallad jul-gran, som brukar vara populär vid den här tiden på året? Och vad gör den isåfall liggande på min gård?

Nog kan jag förstå en strävan att skapa julstämning genom att lusa ned världen med jul-prylar såhär års, trots att klimatet snarare skriker klimatkatatstrof än sjunger ljuva julsånger. Men att lägga en gran? På asfalten? Utan en enda kula, glitter eller ens en liten ljusslinga? Nej, ni får nog förklara hur ni tänkt.

Rymdgolf

Idag gläder jag mig åt små saker, som att jag lagat en grym potät-purjolökssoppa, och att texten om forntida järnframställning blev klar i ett litet nafs. Populär Arkeologi, halvbra tidning, damp ner i min brevlåda och det var nice.

Och så blir jag förbannad för små saker, som att kattskrället kissat i min säng igen. Att Yves Rocher fortfarande inte skickat postodersminket jag beställt, att Miljöpartiet vill ha pengar av mig, och att jag blev tvungen att gå till tvättstugan istället för att skriva om Birka.

Jag är ännu mer förbannad för stora saker, som att Storbritannien ens oroar sig för relationerna med Ryssland istället för att skälla högt på Putin för exspionen som förgiftades på grund av sina efterforskningar kring Anna Politkovskajas död.

Och att regeringens så kallade miljöpolitik är en feg förhoppning om att marknaden, konsumenterna och framtidens forskning ska lösa klimatproblemen bäst de vill.

Men gladast blir jag av att läsa i GP att en kosmonaut på den internationella rymdfärjan ISS spelat golf under en rymdpromenad. Han siktade på jorden, men för att inga GP-läsare ska oroa sig stod det klart och tydligt att golfbollen var avsevärt lättare än vanliga golfbollar, och att den efter en liten omloppsbana kommer brinna upp i atmosfären. Skönt. Slaget ska dessutom ha varit något snett.

måndag, november 20, 2006

Min hemtenta och mina känslor

Tänk er att ni är på en ganska skabbig campingplats, och bor i tält. Campingen är jättestor, och de enda toaletterna som finns är en överfull bajamaja per 500 campare. Inte så kul. Men - du är skitnödig! Och du vet, att 3 kilometer bort, på campingens reception, finns en nice, ren, fin, härlig normal toalett. Du går dit, det är högsommarvärme och gassande sol, du tvingas passera fulla tyskar och feta brittiska barn som skriker, men du härdar ut. Du är ju på väg till den rena fina toaletten!
Och när du slutligen kommit dit, tagit dig in och satt dig tillrätta så - är du inte nödig längre. Du KAN bara inte pressa ut något!

SÅ känner jag just nu med min tenta. Jag vill, jag behöver, jag måste - men jag KAN inte pressa fram något!!

Måndag, november - hur kul är det?

Måndag i november. Det blir inte så roligt. Alltså, det finns en gräns för hur kul en måndag i november kan vara.
Jag klev upp kl 6 imorse och tog Älvsnabben till Lindholmen. Det var i och för sig mysigt. Så mysigt att se Göteborg från en båt, och inte från spårvagnens sömniga rutter, att jag nästan önskade att jag hade någon sysselsättning på Lindholmen så att jag fick åka båt dit varje dag. Men förnuftig som jag är vet jag att det finns roligare platser än Klippans Färjeläge en hal, råkall vintermorgon när solen inte lyser.
Jag har spanat i Stadsmuseets magasinslokaler på Hisingen. Det var inte litet. Det var en gigantisk industrilokal, högt i tak och med hyllor från golv till tak. Inte olikt IKEA's självhämtlager, fast fylld med antika statydelar, kanonvagnar, möbler, enorma stenblock som kanske varit del av en pelare i ett gammalt palats, gigantiska galjonsfigurer och så vidare och så vidare.
Mycket roligare än platta paket som heter Billy eller Liljeholmen, men jag fick en sjuk bild för mitt inre av familjer som rör sig fram och tillbaka bland hyllorna, hittar en enorm bronsbyst av Gustav II Adolf, baxar ner den på sin kundvagn och rör sig mot kassorna. Drar sitt IKEA-familykort, köper en blå jättepåse och packar ner bysten, hämtar barnen ur bollhavet och går till bilen.
Stadsmuseet har ALLT i sina magasin. Vi gick förbi ett bord fyllt av glänsande gamla pistoler. En rullvagn med kaffepannor och porslin från förra sekelskiftet, och en träfigur av en leende negerpojke med en klase bananer i handen stod väl gömd bakom ett skåp.
Men vi hade kommit för att spana in de allra äldsta samlingarna. Vi fick se, lukta men inte röra bronsyxorna, granska järnålderskeramiken och peta på kopian av den romerska glasskålen vars original faktiskt är nästan helt. Bara väldigt skört.

Stenåldersföremålen får man faktiskt röra, ty de är i sten. De var pedagogiskt upplagda på ett biljardbord - slipade tunnackiga flintyxor jämte skärvor av trattbägarkeramik bredvid kärnyxor och tvärpilar och flintspån och flintkärnor och skivyxor och håleggade flintyxor huller om buller med yxor o bergart varav en båtyxa även kallad stridsyxa med microspån ej att förväxla med större spån jämte snörkeramik och gropkeramik samt en lårbensformad slipsten och till sist flintdolkar, knackstenar och en liten skärva med bronsålderskeramik, som inte heter något speciellt eftersom den är så ful.

Vi lekte memory med stenåldersprylarna - blev tilldelade en mängd namnlappar, som skulle placeras bredvid rätt grej. "Kom ihåg, det här är bara på skoj, det är inget test för att se om man blir en bra arkeolog". Det är vi ganska glada för, eftersom de flesta lapparna hamnade rejält fel.

Nu skiter jag i ryskan. Jag är bara inte motiverad. Om några veckor, när tentan är klar och jag mirakulöst blivit lite piggare, kanske jag pallrar mig dit, och gör provet om det känns som en vinnande affär. Men just nu är jag inte motiverad för fem dinarer.

lördag, november 18, 2006

Danska minnen

När vi inte åkte buss, drack kaffe, skvallrade, drack öl och försökte få lite sömn efter billig alkohol-shoppingen så besökte vi faktiskt några fornlämningar. Här är ett urval av heta bilder för den som är lite kåt på sydskandinavisk sten- och bronsålder. Det är i alla fall jag, någr. Nörd? Jag? Hur vågar du???!!!

När man slutligen övervunnit sin klaustrofobi och krupit in i den ENORMA gånggriften som ligger utefter vägen mellan Århus och Fredrikshavn så har man faktiskt inte roligare än såhär.


Vid Moesgård museum finns en friluftspark full av fejk-fornlämningar. Snyggast är den tidigmedeltida stavkyrkan som hade orange ränder. ORANGE. Vem försöker ni lura??

Gravfält använt under lång tid, från järnålder och in i vikingatid. I anslutning fanns olika boplatser, också använda under lång tid. Charmigast var fåren som bodde på fältet. Vi var lite ledsna över att vi inte fick äta lunch på ett gravfält som vi brukar....
En av anledningarna till att jag älskar bronsåldern - den fantastiska designen! Och föremål som dessa kunde dåtidens människor få för sig att offra i en mosse, utan vidare. Jag är tacksam för det, bronsålderns smycken och formspråk är vackrare än många saker dagens människor hittar på.
Den här läckre mannen hälsade vi på i Moesgård. Anledningen till att han inte ser så glad ut är att han fick ena benet krossat och halsen avskuren innan han kastades i en mosse. Det är vad jag kallar en dålig dag.
Det är nästan omöjligt att tala om danmarksresan utan att nämna Café Jorden - en kro nära vårt hotell som blev vårt stammishak. Jag och mina snygga arkeologbrudar hängde där två kvällar i rad, och en del av den läckra inredningen var den här kossan. Jag minns den med glädje.

fredag, november 17, 2006

Att komma hem utan hakkeböf.

Jag har varit i Aarhus, Denmark, Europe, och nu är jag glad igen. Kan man bli annat än glad i Danmark?
Århus är en stor stad, kanske i stil med Göteborg eller något mindre men kan även vara något större eftersom Göteborg är jävligt litet, men det jag försöker säga är att det var en väldigt fin stad, full av hus som andades modern stad utan att vara speciellt stora, blandade med väldigt gamla vackra hus med snirklade tak och grälla färger och som var ganska stora.
Det som fick mig att känna mig som hemma var en hamn, en vallgrav och väldigt många vägarbeten. Det som fick mig att känna mig bättre än hemma var allt vin man kunde köpa på Netto. Någon ost och hakkeböf hann jag dessvärre inte hitta, förlåt pappa. Du ska få smaka på konjaken jag köpte på färjan istället. Den heter Larsen och har en vikingabåt på flaskan och enligt mig och mamma är den väldigt god.
Det var jag och gubbarna framför konjakshyllan på färjan. Jag köpte även en dyr ögonskugga i sminkavdelningen dit gubbarna inte vågade sig, och den ögonskuggan (Dior för sjutton!) ska jag leka med när jag inte har råd att köpa mat.

I Danmark har jag:

  • Åkt buss
  • Druckit öl
  • Tittat på högar
  • Tittat på megalitgravar
  • Tittat på danskar som dog för 2000, 3000, resp 3500 år sedan.
  • Tittat på levande danskar
  • Ätit lunch på Århus golf club (nu kan jag bocka av det på "saker jag måste göra innan jag dör"-listan)
  • Pratat med en dansk kines som lärde oss svordomar på mandarin och försökte ragga på den av oss som var yngst och fullast.
  • Upptäckt att de allra flesta av mina klasskamrater är goa, roliga, snälla, fina och härliga.
Det sistnämnda är jag absolut gladast för, och nu kommer återstoden av A-kursen vara mycket, mycket roligare.

Jag hoppas att jag inte raglat hem i natten längs Århus gator för sista gången. Enligt mina föreläsare är stadens universitets arkeologiska insitution bättre än Köpenhamns, och ett utmärkt ställe att plugga ett år.

Bilder får ni i nästa inlägg.

Go aften.

fredag, november 10, 2006

Söv mig, väck mig när jag fått jobb.

Jag måste nog ha en portion glass innan jag kan skriva det här inlägget...

Så. Euroshoppers chokladvanilj.

Min trötthet beror antagligen på styrketräningen som blev av trots min seghet trots att jag tog sovmorgon idag efter en intensiv period med osunt mycket lektioner i ett syrefattigt klassrum med en sövande undervisning om Nordens sten- brons- och järnålder om vilka vi nu fått en humorbefriad hemtenta som ska skrivas på två veckor trots att de stjäl vår tid med en rad studiebesök av vilka Danmarksresan verkar bli den roligaste trots att jag måste umgås med hela min gymnasiala klass och det hela kommer antagligen bli ungefär som på gymnasiet med grupperingar, skitsnack, fraktioner, intriger, romanser, bråk och slagsmål.

Det var slagsmål på Arkeologiska Instutitionen igår. Så går det när vilket pack som helst släpps in på högskolan, inte för att jag lägger någon värdering i det egentligen, det är ett rent konstaterande. Så går det när man tvingar vuxna människor ha för mycket lektioner. Så går det när en samling idioter försöker utbilda sig till något som det redan finns ett katastrofalt överskott på och ingen av oss kommer få jobb. Så går det när det är november, mörkt, kallt, rått, fult, stinker svett på spårvagnarna och när inte ens .SE- och City-utdelarna ser glada ut längre.
Till och med jag, som har Tintin och Indiana Jones som mina barndomsidoler och lekte med mumier istället för dockor när jag var liten, som stal penslar från klassrummet och satt i sandlådan och penslade fram stenar som jag låtsades var ben, funderar på att göra nåt annat. Läsa arkeologi är det sista jag vill just nu, jag tittar på andra utbildningar SOM GER JOBB och till och med gräsliga befattningar som salespersonmanagementcontroller eller högskoleingenjör eller tandhygienist eller förskolelärare låter lockande.
Ni fattar??

måndag, november 06, 2006

Säg det med en lur!


Har du hört talas om blommogram, glassogram eller kanske kyssogram? Dessa är tjänster du kan köpa ifall du skicka en personlig hälsning till en kär person som är för långt bort. Men är det verkligen så personligt? Hur kul är blommor egentligen, är det inte lite som att skriva ett brev där det står "jag är tråkig"? Glassogram passar bäst på sommaren, och kyssogram är i själva verket rätt äckligt - tänk att skicka en fackman för att kyssa din pojk/flickvän när inte du är där!

Nej, nu finns ett nytt alternativ på marknaden - Lurogram! Lurogram AB startades av några arbetslösa arkeologer som tröttnade på att deras kärestor alltid glömde mobilladdaren hemma och när de skulle ringa och säga "puss" eller liknande, fanns det bara en lur kvar på telefonen.

Så hur skulle de kunna skicka en kärleksfull OCH personlig hälsning?
Så en dag råkade en av dem kasta en blick i en av sina böcker och fick en snilleblixt - bronsluren! En gammal trend som det är dags att blåsa nytt liv i!

Så nästa gång du vill ge din käresta något som är både personligt och minnesvärt - skicka ett Lurogram! En välutbildad blåsare kommer och spelar just för din vän!

Free Website Counter
Free Counter