Rymdgolf

Idag gläder jag mig åt små saker, som att jag lagat en grym potät-purjolökssoppa, och att texten om forntida järnframställning blev klar i ett litet nafs. Populär Arkeologi, halvbra tidning, damp ner i min brevlåda och det var nice.

Och så blir jag förbannad för små saker, som att kattskrället kissat i min säng igen. Att Yves Rocher fortfarande inte skickat postodersminket jag beställt, att Miljöpartiet vill ha pengar av mig, och att jag blev tvungen att gå till tvättstugan istället för att skriva om Birka.

Jag är ännu mer förbannad för stora saker, som att Storbritannien ens oroar sig för relationerna med Ryssland istället för att skälla högt på Putin för exspionen som förgiftades på grund av sina efterforskningar kring Anna Politkovskajas död.

Och att regeringens så kallade miljöpolitik är en feg förhoppning om att marknaden, konsumenterna och framtidens forskning ska lösa klimatproblemen bäst de vill.

Men gladast blir jag av att läsa i GP att en kosmonaut på den internationella rymdfärjan ISS spelat golf under en rymdpromenad. Han siktade på jorden, men för att inga GP-läsare ska oroa sig stod det klart och tydligt att golfbollen var avsevärt lättare än vanliga golfbollar, och att den efter en liten omloppsbana kommer brinna upp i atmosfären. Skönt. Slaget ska dessutom ha varit något snett.