Sibiu, Transylvanien, en lordag

Hotel Imperatul Romanilor, Sibiu: Det ar vansinnigt varmt, och jag har antligen efter over en vecka fatt duscha i en riktig dusch, i ett riktigt badrum. Det ar vad jag tanker mest pa just nu.

Min resa har sniglat sig fram - fran Budapest, tillsammans med nya vanner pa ett ensligt tag over gransen till Rumanien. Jag sov bara nagra fa timmar. I gryningen vaknade jag. Endagslinserna satt kvar i ogonen och kliade, och det borjade ljusna. Det rumanska landskapet blev synligt utanfor taget. Plotsligt ville jag inte sova mer - det har var det vackraste jag sett pa lange, lange... sen jag flog in over Island kanske? Den dar kanslan av att vara extra levande, utan att det spelar det minsta roll vem man ar och var man kommer ifran. Det enda ratta just nu ar att buga sig i vordnad over det vackra, frammande land man kommit till. Amerikanerna jag delade kupe med borjade vakna, och jag hade inte langre landskapet for mig sjalv.

Sen gick veckan rasande fort - vi hamnade i Europas kanske minsta, sotaste by - ja, det sitter gummor med svarta hucklen och stickar utanfor husen, och ja, bilarna trangs med hastvagnar, och ja, vi blir jagade av hons och gass och kor. Min trygga punkt ar mitt lilla talt, och i en vecka har vi gravt ut marken runt tva Dakiska forsvarstorn, for att spara vad som hande nar dakierna forlorade sitt land till romarna pa 100-talet e. Kr.

Det var allt for den har gangen - kram till alla!