Måndag, november - hur kul är det?

Måndag i november. Det blir inte så roligt. Alltså, det finns en gräns för hur kul en måndag i november kan vara.
Jag klev upp kl 6 imorse och tog Älvsnabben till Lindholmen. Det var i och för sig mysigt. Så mysigt att se Göteborg från en båt, och inte från spårvagnens sömniga rutter, att jag nästan önskade att jag hade någon sysselsättning på Lindholmen så att jag fick åka båt dit varje dag. Men förnuftig som jag är vet jag att det finns roligare platser än Klippans Färjeläge en hal, råkall vintermorgon när solen inte lyser.
Jag har spanat i Stadsmuseets magasinslokaler på Hisingen. Det var inte litet. Det var en gigantisk industrilokal, högt i tak och med hyllor från golv till tak. Inte olikt IKEA's självhämtlager, fast fylld med antika statydelar, kanonvagnar, möbler, enorma stenblock som kanske varit del av en pelare i ett gammalt palats, gigantiska galjonsfigurer och så vidare och så vidare.
Mycket roligare än platta paket som heter Billy eller Liljeholmen, men jag fick en sjuk bild för mitt inre av familjer som rör sig fram och tillbaka bland hyllorna, hittar en enorm bronsbyst av Gustav II Adolf, baxar ner den på sin kundvagn och rör sig mot kassorna. Drar sitt IKEA-familykort, köper en blå jättepåse och packar ner bysten, hämtar barnen ur bollhavet och går till bilen.
Stadsmuseet har ALLT i sina magasin. Vi gick förbi ett bord fyllt av glänsande gamla pistoler. En rullvagn med kaffepannor och porslin från förra sekelskiftet, och en träfigur av en leende negerpojke med en klase bananer i handen stod väl gömd bakom ett skåp.
Men vi hade kommit för att spana in de allra äldsta samlingarna. Vi fick se, lukta men inte röra bronsyxorna, granska järnålderskeramiken och peta på kopian av den romerska glasskålen vars original faktiskt är nästan helt. Bara väldigt skört.

Stenåldersföremålen får man faktiskt röra, ty de är i sten. De var pedagogiskt upplagda på ett biljardbord - slipade tunnackiga flintyxor jämte skärvor av trattbägarkeramik bredvid kärnyxor och tvärpilar och flintspån och flintkärnor och skivyxor och håleggade flintyxor huller om buller med yxor o bergart varav en båtyxa även kallad stridsyxa med microspån ej att förväxla med större spån jämte snörkeramik och gropkeramik samt en lårbensformad slipsten och till sist flintdolkar, knackstenar och en liten skärva med bronsålderskeramik, som inte heter något speciellt eftersom den är så ful.

Vi lekte memory med stenåldersprylarna - blev tilldelade en mängd namnlappar, som skulle placeras bredvid rätt grej. "Kom ihåg, det här är bara på skoj, det är inget test för att se om man blir en bra arkeolog". Det är vi ganska glada för, eftersom de flesta lapparna hamnade rejält fel.

Nu skiter jag i ryskan. Jag är bara inte motiverad. Om några veckor, när tentan är klar och jag mirakulöst blivit lite piggare, kanske jag pallrar mig dit, och gör provet om det känns som en vinnande affär. Men just nu är jag inte motiverad för fem dinarer.