Den är färdig nu, min B-uppsats. Boken som jag i vintras bloggade om har varit min antagonist hela våren. Nu lämnar jag tillbaka dig till UB, Tilley, och jag kommer inte sakna dig!

Kära Marilyn

Marilyn Manson.

En gammal vän från tonårsrummet.

Jag borde skicka tackkort till honom.

"Kära Marilyn,

Tack för att du dränkte min ångest i oväsen. Tack för att du såg lika gräslig ut som jag kände mig. Tack för att du vrålade lika mycket som jag ville, sminkade dig lika hiskeligt som jag ville och visade att bottenlösa avgrunder inte bara fanns i mitt liv."

En viss nostalgi kom över mig när jag läste två aktuella intervjuer med den gamle skräckrockaren. En i Groove Magazine och en i DN, med anledning av hans nya skiva Eat me, drink me. I båda intervjuerna beskriver journalisten hur Manson lägger sig på en soffa och öser ur sig oväntat mycket av sina innersta känslor. Mellan raderna kan man läsa hur obekväma journalisterna känner sig. Det var inte det här de väntade sig av rockstjärnan som är förbjuden att uppträda i flera stater i USA.

Av intervjuerna att döma har Manson gått igenom samma helvete som han hjälpte driljoner tonåringar att ta sig igenom. Ja ja, föga förvånande. Men den ödmjukhet och sårbarhet som skymtar i de nya intervjuerna fick mig att omvärdera honom. Sedan jag lämnade tonåren har jag, det skall erkännas, skrattat lite åt honom. Eller åt min egen enorma beundran. Nu påmindes jag om att han är mer än bara ett spektakel. Han är en ganska ensam man som tonsatte de värsta åren av mitt liv, och jag är skyldig honom ett tack.

Äntligen!

Göteborg får en egen HBT-festival!

Bortsett från förra sommarens pinsamma gayschlager-"endagsfestival" har mig veterligen inget liknande arrangerats här förut.

HBT-GBG-festivalen 1-3 juni verkar ha ett varierat, intressant och kalaskul program, utpytsat lite varstans i stan. Roligt!

Vem vill hänga med?

Soundtrack: Björks nya album Volta! Bäst: The dull flame of desire, Earth intruders

Kom ihåg, kära vänner, att man inte ska överanstränga sig.

Fick äntligen besked att mina pengar kommit fram till rätt person i Rumänien. Jag är redo att åka!

See you in the mud!

Jag leker

1. YOUR REAL NAME: Lina Johanna Kerstin

2. YOUR GANGSTA NAME (first 3 letters of your first name + izzle): Linizzle

3. YOUR DETECTIVE NAME (favorite colour and animal): Red cat

4. YOUR SOAPOPERA NAME (middle name and current street name): Johanna Slottsskogs

5. YOUR STAR WARS NAME (the first 3 letters of your last name, the first 2 letters of your first name): Ker-Li

6. YOUR SUPERHERO NAME (2nd favorite colour and favorite drink) Orange Mojito

7. YOUR IRAQI NAME (2nd letter of your first name, 3rd letter of your last name, any letter of your middle name, 2nd letter of your mom’s maiden name, 3rd letter of your dad’s middle name, 1st letter of a cousins name, last letter of your mom’s middle name): Irheooa

8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME (Father’s middle name): Uno

9. YOUR GOTH NAME (Black, and the name of your pets): Black Sushi

Min ansökan studsade tillbaka från Rumänien till min inbox och jag har en plats på utgrävningen i Tilisca!
Jag hällde upp kaffe med ena handen samtidigt som jag öppnade mejlet. Kaffekoppen rann nästan över av min glädjeförstumning! Men bara nästan - jag slutade hälla när nivån var precis i kanten på koppen. Det var rätt snyggt, nästan som en film.
Nu börjar alla om och men hopa sig i mitt huvud. Egentligen är det mest pengar som är ett problem - har jag råd att åka, samtidigt som jag måste betala hyra för min nya lägenhet hela sommaren?

Är det någon som har ett tält att låna ut, mot att få bo i min lägenhet ett par veckor kanske? Någon kanske till och med har ett trangiakök, en rumänsk parlör och goda råd på vägen?

Värmlänningar är galna

Jag fick just veta med säkerhet att tuffe dr Fahlander är från Karlstad. Det bara stärker min tes att alla värmlänningar är galna. Ja, alla jag känner: K Flygare, Island-David, Stubin-Stina, kockarna på Arvikafestivalen och min kombo Säde. Och dr Fahlander, ufo-arkeologen.
Alla är de härliga, smarta och kreativa och framför allt galna. Jag gillar värmlänningar!

Kanske, kanske Rumänien. Snart.

Igår kväll surfade jag runt på olika digs - volontärgrävningar, över hela Europa. Många arrangeras i form av kurser och kostar pengar. Det är antagligen nödvändigt för att en forskningsgrävning ska kunna genomföras. De värsta exemplen finns runt Medelhavet, på de populäraste platserna i Grekland och Italien och Egypten. Där kostar det tiotusentals kronor att delta i en grävning någon vecka. England är också rätt bra på att ta betalt.
Nåväl, jag mejlade några arrangörer och erbjöd min förträffliga arbetskraft. Ett kanadensiskt forskarteam som opererar i Rumänien var snabba som små vesslor att svara - imorse kom beskedet att "No, it's not too late to apply" och välkommen att deltaga!
När jag var färdig med min inre lilla segerdans började jag förstås undra om det är möjligt - har jag verkligen råd att åka, kan jag åka så snart som 13 juni eller när det nu var? Fanns det kanske någon annan hake?

Men att få gräva ut ett Dakiskt järnåldersfort i Transsylvanien är värt vissa uppoffringar!

Fortsätt läsa min blogg så får du veta!

Inatt drömde jag att jag gick runt i Kairomuséets presentbutik och tittade på böcker. Det var en sweet dröm!

Lillebrorsans väckarklocka väckte mig, även om den inte väckte honom. Han var sen till jobbet som vanligt, missade två bussar och vet förstås precis hur han ska få mamma att köra honom. Och så undrar hon varför han är så bortskämd och lat?

Lidande och medlidande

Idag spenderade jag nästan sju timmar på Göteborgsoperan. Jag har avnjutit Wagners maratonföreställning Parsifal, med himmelsk mat i pauserna. Det var en föreställning full av kristen symbolik, men inga dogmer. Det handlade om lidande och medlidande, skuld och befrielse, och lite trolldom. Den grådaskiga, industriella scenografin badade i kallt ljus och lät Wagners underbara musik ta all plats. Tråkigt - fem timmars stillasittande och lyssnande kräver något mer än minimalistiska betongkulisser att vila ögonen på.

Men jag njöt i fulla drag - och hann fundera en del på vad Parsifal egentligen handlar om, och vad många hundra års ståhej kring den heliga Graal-myten egentligen bottnar i. Jag kom inte fram till mycket, men fick en mersmak för Wagner. Han är inte så läskig som ryktet anger.

Just nu sitter antagligen de flesta jag känner bänkade framför Eurovision song contest. Inte jag. Jag sitter framför datorn och smälter operachocken, och det är jag rätt nöjd med.

Soldyrkare

Det lilla blå som ligger bredvid sittunderlaget är min grävslev. Den metallicblå färgen på handtaget flagnade, och små fragment hamnade i jorden. Det gjorde mig lite förbryllad innan jag förstod vad det var...

Grävandet gick långsamt. Jag fick fram två av dessa mystiska lerkulor som också hittats i stora mängder på Ragnestens grävning i Kallebäck. Lite keramik, men ingen fin flinta. Det märktes att det var lördag - mycket tid spenderades sittandes på presenningen, solandes, fikandes, tramsandes.

Kungälvsbor kom och tittade och fick guidad visning av tuffa Mac. I den sållade jorden vid sidan om gropen hade ledarna gömt krukskärvor, skruvar och modern slagen flinta. Där fick barnen lek-gräva. Snart satt en hel hop ungar där, helt begeistrade! Åh, om jag hade fått vara med på nåt sånt när jag var liten hade jag utan tvekan varit i himmelriket.

En medgörlig far är bra att ha - förslaget "jag tycker du ska bjuda mig på middag och sen ska vi se på film" kunde han helt enkelt inte tacka nej till.

När den vandrande jordhögen återvände från Ytterby serverades det färskpotatis och lax och en något hackandes, otextad kopia av Rädda Jimmy. En fullkomligt bisarr, svart historia om fyra sönderknarkade norrmänn som på något sätt (jag förstod inte allt som sades) fick den geniala idén att stjäla en drogberoende elefant. Samma idé har en grupp vansinnigt komiska djurättsaktivister, en storviltsjägare och tre kriminella samer. Animationen är snygg, figurerna hejdlöst roliga och våldet på en nivå som skulle göra Tarantino och Mel Gibson stolta. Rekommenderas! Bara samemaffian på sina renhornsprydda HD's är obetalbar. Jag ska försöka se den en gång till med text, så kanske jag förstår varför de fyra lodisarna från början ville ta över en skabbig cirkus.

Man borde kanske överhuvudtaget se mer norsk film - Slipp Jimmy fri och Elling kan inte vara det enda sevärda grannlandet producerat. Förslag?

Åh, Micromännen.
De förgyller bannemig min tillvaro.
Det är så vansinnigt, vansinnigt nördigt.

Jag lär mig så vansinnigt mycket.
I varje liten mening de säger - både det genomtänkta, smarta, och det ogenomtänkta vardagspratet. Särskilt det senare. Däri hörs hur de förhåller sig till arkeologin, när de inte är Lärare.
I varje ord hörs vad man kan göra med arkeologi. Och vad arkeologi kan göra med en.

Jag trivs så extremt bra. Jag har så extremt roligt! Jag har valt så rätt.

Jag önskar alla fick känna rätt-känslan - alla vänner jag har som hänger lite löst i tillvaron, mellan den ena eller andra utbildningen, mellan trista jobb.
Jag är på så rätt ställe, och jag tänker stanna på Institutionen för arkeologi tills de ger mig ett eget inventarienummer. Ni hittar Micromännen här.