Åh, Micromännen.
De förgyller bannemig min tillvaro.
Det är så vansinnigt, vansinnigt nördigt.

Jag lär mig så vansinnigt mycket.
I varje liten mening de säger - både det genomtänkta, smarta, och det ogenomtänkta vardagspratet. Särskilt det senare. Däri hörs hur de förhåller sig till arkeologin, när de inte är Lärare.
I varje ord hörs vad man kan göra med arkeologi. Och vad arkeologi kan göra med en.

Jag trivs så extremt bra. Jag har så extremt roligt! Jag har valt så rätt.

Jag önskar alla fick känna rätt-känslan - alla vänner jag har som hänger lite löst i tillvaron, mellan den ena eller andra utbildningen, mellan trista jobb.
Jag är på så rätt ställe, och jag tänker stanna på Institutionen för arkeologi tills de ger mig ett eget inventarienummer. Ni hittar Micromännen här.