Lidande och medlidande

Idag spenderade jag nästan sju timmar på Göteborgsoperan. Jag har avnjutit Wagners maratonföreställning Parsifal, med himmelsk mat i pauserna. Det var en föreställning full av kristen symbolik, men inga dogmer. Det handlade om lidande och medlidande, skuld och befrielse, och lite trolldom. Den grådaskiga, industriella scenografin badade i kallt ljus och lät Wagners underbara musik ta all plats. Tråkigt - fem timmars stillasittande och lyssnande kräver något mer än minimalistiska betongkulisser att vila ögonen på.

Men jag njöt i fulla drag - och hann fundera en del på vad Parsifal egentligen handlar om, och vad många hundra års ståhej kring den heliga Graal-myten egentligen bottnar i. Jag kom inte fram till mycket, men fick en mersmak för Wagner. Han är inte så läskig som ryktet anger.

Just nu sitter antagligen de flesta jag känner bänkade framför Eurovision song contest. Inte jag. Jag sitter framför datorn och smälter operachocken, och det är jag rätt nöjd med.