Röst från ett globalt Västra Frölunda

Staden är tom på kompisar.

Det är söndag och jag är rastlös.

Jag tar 8'an till Korsvägen och saknar fortfarande 3'an lite.

Det är inte många besökare på Världskulturmuséet. Det är för soligt. Folk är på Liseberg, vid havet, eller bakfulla och gömmer sig för solen.

Således har jag utställningarna Transpersoner och Drömmens syster nästan för mig själv. En trappa ner, på den permanenta uställningen Röster från ett globalt Afrika är det helt folktomt. Det är bara jag som hittar dit ner idag.

Som tack för en ifylld enkät får jag en lyckokaka. Jag har inte ätit den än. Vad det står i den offentliggörs i denna blogg i början av nästa vecka.

Jag har blandade känslor inför Världskulturmuséet. Hela bygget andas för mycket politisk korrekthet. Saken blir inte bättre av att byggnaden utvändigt är gräsligt ful. Interiören är blandad - spännande och tilltalande, eller betongtrist, beroende på vart man tittar. Bäst gillar jag den stora trappan. Besökarna får sittplats, publikläktare och transportsträcka en våning upp i ett. Arkitekten måste varit inne i en kreativ koffeinchock när den ritades.

Drömmens syster är en fyrkantig, suggestiv etnografisk djungel med vattenfallvägg och montrar fulla av föremål som antagligen är mycket bra att ha för den som bor i Venezuelas djungel. Med ljud, ljus, mörker och undersköna foton känns det faktiskt som att kliva in i en djungel. Utställningen är så vacker och mysig att gå runt i att jag är beredd att bortse från den irriterande gamla museivanan att alltid framhäva det exotiska, primitiva och magiska hos minoritetsfolk.

Handlar det däremot om Afrika måste postkoloniala problem, västerländsk skuld, fattigdom och aids tas upp. Bra det. Men Världskulturmuséets Afrikautställning, om än fin, verkar försöka låta bli att handla om något speciellt alls, än mindre ta ställning.

Här visas en planlös samling "afrikanska" föremål, bilder och konstverk upp. Nya och gamla, utan någon speciell riktning. Som om muséet inte själva har gjort ett urval. Men, självfallet har de valt. Jag har svårt att tro att precis hela Afrika är representerat. Det roligaste i mina ögon är att ett så stort tidsdjup är representerat - från samtida bilder av Nairobi till antagligen flera hundra år gamla musikinstrument. Frågan är, har min bild av Afrika förändrats? Snarare bekräftas bara min bild av att kulturvästvärlden har ett enormt dåligt samvete och desperat strävar efter att hitta en "rättvis" skildring av Afrika.

Och "globalt" - vad är det? Kanske besvaras det någonstans i utställningen, jag läste inte all text ordagrant. Men vad menar man generellt med "globalt"? Det är intressant att Afrika och en samling "ursprungsbefolkningar" i Sydamerika skildras på så olika sätt.

Och jag - är jag en röst från ett globalt Europa?