Från och med nu bloggar jag med östlig utsikt över fem tallar. Tallarna växer i Högsbo. Bakom dem står mitt hus.
Det är ett hus som vid en första anblick är ganska trist. Vid en andra, tredje och fjärde anblick är det också ganska trist, men börjar se trivsamt ut.
Det är lugnt, det är okej, det är mitt eget. Min egen lägenhet. Det ursäktar alldagligheten, även om jag inte skulle tacka nej till takvåningen på någon av Gaudís skapelser i Barcelona. (Den som skulle tacka nej till det bör i vilket fall som helst spärras in).

Några lampor är trasiga och tapeten ful, men hyran är anständig och jag bor i mitt eget förstahandskontrakt gott folk, så ursäkta om jag upprepar mig, men jag har längtat länge och är så nöjd!
Välkomna på fika, alla som är beredda att kliva över en eller annan låda.