Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

måndag, februari 05, 2007

Om vad universitetet gör med mig

Ibland känner jag mig stor och ibland känner jag mig liten. Kasten är tvära och snabba. Allt är tack vare universitetet och universitetets fel.

VG på sista delkursen! VG på hela A-kursen! Jag känner mig stor.

Jag rör mig alltmer vant på institutionen. Jag småpratar med lärarna. Jag fixar fest för de nya studenterna och är på väg att bli en del av GAST's styrelse. Jag känner mig stor.

Vi går igenom teoretiska begrepp som kan användas som verktyg för att bygga upp en diskussion om förhistoriska samhällsformer. Konstruera, snarare än rekonstruera. Skapa fiktioner eller narrativer där man baserar sig på strukturalism eller hermeneutik. Bilda teorier med utgångspunkt i Sartres eller Hegels tankar, eller bådas, eller ingens. Fördjupa sig i mikroarkeologiska utgångspunkter - från det lilla till det stora, och inte tvärtom. Och aldrig, aldrig använda begreppen objektivt och subjektivt, det är fullkomligt oanvändbart och bara dumt även om man bör ha en diskussion om hur objektiv eller hur subjektiv ens diskussion är.
Jag känner mig mycket, mycket liten.

Jag försöker kommunicera med doktoranderna, som hasar runt på institutionen som om de aldrig gjort annat. Det går dåligt. Jag känner mig mycket liten.

En kamrat ställer en dum fråga. Jag känner mig stor. Jag ställer en dum fråga. Jag känner mig liten. En dagisklass går förbi på Götaplatsen. Jag känner mig mycket, mycket stor.

Men jag inser att jag mår som bäst när jag får göra halsbrytande djupdykningar i nya begrepp, bli halvt vansinnig i försöken att tränga in i en löjligt svår artikel och sedan försöka rapa upp nån sorts slutsats på våra kafferep (för att inte göra vår lärare besviken kallar vi dem för gruppdiskussioner).

De tvära kasten, misstänker jag, är lärande. Det är så det känns att växa. Det gillar jag.

Jag är överhuvudtaget ganska glad nu. Livet går fort och lätt och jag gör troligen svåra saker, som bara inte känns svåra för att det går så snabbt.

Kalendern har varit full av bra filmer, möten med intressanta nya människor och eviga fikor där vi avhandlar viktiga saker som vilken sprit vi ska inhandla till festen, vilken lärare vi avskyr och vilken lärare vi helst vill ha på ett bord, inoljad och iförd guldkalsonger (ja, det finns en sådan).

Insparksfesten verkar inte bli ett totalt fiasko som vi befarade. Idag sålde vi en del biljetter och fler kommer troligen säljas i veckan. ("Alla kommer köpa biljett på fredag" enligt Benjamin vars attityd säger att han vet allt).

Och jag shoppade en het gyllene outfit som perfekt kommer matcha eventuella guldkalsonger. Jag gillar livet nu!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter