Veckan i superlativ

Ett försök att sätta ord på tiden...

Flitigast - Säde och Jag. Tillsammans har vi den gågna veckan tenterat 16 högskolepoäng och gjort det jävligt bra!

Fasansfullast - vid midnatt, natten innan tentan, inser jag att det vore en strålande idé att ta med sig kårkvittot, så att man faktiskt FÅR göra tentan. En febril jakt inleds och samtliga pappershögar i hela rummet genomsöks innan jag inser att den förbannade papperslappen ligger i "neeej, DÄR kan den väl inte ligga"-högen.

Mest uttråkad - jag. Två snustorra tentor på raken kan knocka vem som helst.

Mest uttråkande - vädret. Kom på något nytt! Jag minns vilken stad vi bor i, men i januari ska inte snö upplevas som något exotiskt.

Gnälligast - förlåt mig, men - Moa.

Bäst på att försöka ta sig ur gnället - Moa. Och tack för alla alkoholhaltiga samtal om ensamhet, tvåsamhet, vad vi vill ha och vilka vi inte vill ha i livet.

Mest lik Bob Geldof - Institutionen för slaviska språk's vithårige studierektor är liten, omaskulin och har ett karaktärsrikt, skäggstubbigt och avlångt ansikte påfallande likt Geldofs.

Öligast - Gretas dansgolv. Var det nån sorts trend just den här helgen att tappa så många ölglas som möjligt?

Skönast - dokumentären om gruppboendet i Köping, "I en annan del av Köping". Huvudpersonerna är hur söta som helst. Varför har inte några av mina kompisar Down's syndrom? Vi skulle kunna ha så roligt!

Mest enerverande - det envisa ryktet om att det visas bra grejer på TV. Jag får titt som tätt frågan "såg du den?". Oftast har jag inte det. Det enda jag möts av när jag knäpper på dumburken är sk*t.

Godast - jag återupptäckte blodpudding. Mmm!

Anakronast - fågelkvitter och blommande buskar. Igår! 13 februari!

Flest myror i bh'n - jag. Post-tenta-rastlöshet!