Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

fredag, februari 02, 2007

Delirium!

Enligt någon sadistisk naturlag blir mitt liv alltid som mest hektiskt när jag är förkyld. Jag och förkylningar brukar fungera som dåliga nyårslöften: "den här gången ska jag faktiskt beakta det faktum att jag är sjuk och vidta nödvändiga åtgärder som vila och medicinering och låta bli uteliv, skola, socialt umgänge och vistelse utomhus utan mössa."
Så tänker jag varje gång. Och varje gång jag blir förkyld skruvas mitt liv upp lite extra och extra många saker behöver ordnas, extra många människor kräver att få träffas, och extra många turer ut i blåst och kyla måste företas.

Samtidigt ligger böcker och artiklar på hög och väntar på att bli lästa. Jag har, mitt i feberyran, snuvan och hostan, försummat dem till förmån för sociala aktiviteter och Filmfestivalen.
Jag skyller på att jag alltid fått lära mig att det är så studenter gör. Det är charmigt, ungdomligt och studentikost att göra allt annat än att studera under sin studietid. Ju fler krogkvällar, ju mer ostädade lägenheter och lågprismakaroner man har i sitt liv desto bättre. Jag skyller på att jag blivit insocialiserad i den rollen och att det egentligen inte är något jag själv kunnat påverka.

Och den är veckan är ett gôrbra exempel på mitt superstudentikosa liv. Två vilt främmande internetkontakter har fått ansikten och visat sig vara intressanta, förtjusande och söta i verkligheten.
Jag har plötsligt blivit blivande styrelseledamot i Göteborgs arkeologiska studentförening och fixare av insparksfest för A-kursarna. Jag har fått en ny favoritkrog också.
Krogen heter Delirium och ligger på Kronhusgatan. De påstår sig ha Nordens största ölutbud, och de kan mycket väl ha rätt. Det var även ett utmärkt ställe att fördjupa nya bekantskaper på, samtidigt som den flera sidor långa listan av Belgiska spontanjästa ölsorter utforskades. Jag fick äntligen pröva porter också, och nu kan jag med säkerhet säga att Porter Drinkers Association vore ett skojigt sällskap att vara ännu mer studentikos i. Porter var gott, men det var inte det tanzanianska bananölet "Serengeti".
De hade mer än spontanjäst, porter och bananöl - faktiskt en hel katalog ordnad efter land, med en öl-ordlista i början.
Vem du än är som läser - är du en polare/mamma/pappa till mig borde vi gå dit någon dag!


Hittils sedda filmer under filmfestivalen:

  • Manufactured landskapes - fantastisk, vacker, sorglig, intressant, fascinerande och ett antal andra fina ord. Fotodokumentär om industrilandskap och landskap förändrade/förstörda av människan. Av Edward Burtynsky, som skapade utställningen Manufactured Landskapes. Han har gjort en dokumentär om sin resa till Kina, där han besöker dammprojektet Three Gorges och en stor fabrik. Dokumentären bara sporrade mitt intresse för landskap, samtidsarkeologi och hur mycket naturen verkligen berättar om vad vi gjort med den, bara vi tittar. Det finns ingen "orörd" natur.
  • The Night Baghdad Fell - en egyptisk komedi om USA's intagande av Bagdad. Den var väldigt rolig, om än lite halvdåligt teatraliskt spelad. Ett uppfriskande annorlunda perspektiv och en roligare skildring av muslimsk vardag än vad vi brukar få genom media.
  • Kyrie Eleison - liten kortfilm som inte var mycket mer än lerfigurer och sång av Björk. Oh, vad vackert och meditativt. Jag måste hitta musiken på något sätt.
  • Prague utspelades just där, trots att det är en dansk film. Den kändes också väldigt nordisk med sobra färger, ångestfylld familjedramatik och svårmod. Mads Mikkelsen såg skabbigare ut än vanligt, rökte och drack och stängde in sina känslor som en äkta man. Trots det var filmen rolig och hoppfull, och det är en bedrift. Sevärd!
  • Skägg och rogue handlade om dragkinggruppen Odd Fellas i Uppsala. De verkar vara väldigt duktiga, men dokumentären handlade mest om en tjej som sade samma sak som veganflataktivister brukar göra. Jag håller egentligen med om nästan allt, men varför blir just queeraktivism ändå ofta så klichéartad? (Inte alltid, men påfallande ofta). När de klär ut sig till män verkar det mesta gå ut på att leka macho, bufflig, skäggig och grabbig. Nästan ingen av alla män jag känner är sådan. Varför hamnar feminister ofta i situationen där de tar över manliga maktstrukturer snarare än bryter ner?
  • Lesbian pulp-o-rama goes to Sweden - dokumentär om amerikanskt litet teatersällskap, 6 kvinnor, som gjort roliga sketcher av lesbiska snuskromaner från 50-talet. Böckerna var skrivna för män, av män, och slutade ofta med någon sensmoral där kvinnorna straffades för att de inte älskade män - de dog eller blev olyckliga. Så slutar inte Lesbian pulp-o-rama!, och den verkar vansinnigt rolig. Kommer de till Sverige igen måste den ses!
  • Direktören för det hele är kanske den bästa film jag sett på mycket länge. Genialiskt spelad von Trier-film om en konflikträdd VD som, bara för att slippa ta konsekvenser för sina handlingar, hyr in en skådespelare som får föreställa över-VD'n. Skådespelaren får ta skulden för allt samtidigt som han upptäcker att VD'n har givit varje anställd varsin historia om vem Direktören för det hele är. Komplett med arga, dansk-hatande islänningar och "Hitler" från Englar allheimsins är en tolk som i bakgrunden översätter hela konflikten till isländska... Åh, se den!
  • Free floating är en visserligen rätt rolig men seeeg rysk film om en butter kille med sviktande arbetsmoral, kvinnosyn, social kompetens... Varför är unga asociala män ett så populärt filmtema? Jag trodde en gång i tiden att det enbart gällde isländsk film, men trenden/farsoten verkar sprida sig... Jag är trött på dem. De asociala männen alltså, inte filmerna, de är oftast bra. Dock inte Free floating.
  • Ten Canoes är Australiens bidrag till Oscarsgalan och just som man tror att det verkligen bara är en banal, antropologisk saga om en i tid avlägsen aboriginby tar den skarpa, roliga vändningar som jag inte väntar mig. Och vacker, så gräsligt vacker.

Det var den filmfestivalen. Jag är nöjd.

5 kommentarer:

Blogger Souciance sa...

Delirum..ja visa vägen så!

fredag, februari 02, 2007  
Blogger RådvillBergsäker sa...

Det underlättar om jag vet vem du är!

lördag, februari 03, 2007  
Blogger Raa sa...

Shoo! Du verkar också ha det bra. En väldans massa filmer du har sett! Kul att läsa kommentaren om Skägg och rouge, det är nämligen Julias kompis som gjort den. Såg hennes andra film Ge mig allt! som enda festivalfilm och missade alltså Skägg och rouge. Kanske vi kan höras i telefon i morgon innan jag drar och uppdatera lite? Kram!

söndag, februari 04, 2007  
Blogger RådvillBergsäker sa...

Souciance - nu listade jag ut. Det var ju bara att klicka på länken, ibland är jag inte så bright.

Moa, självklart! Lättast om du ringer, du är nog mest busy!

söndag, februari 04, 2007  
Blogger Souciance sa...

hahah lugnt...Souciance är mitt andra namn. Moeed brukar vara lättast för människor.

söndag, februari 04, 2007  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter