Kairo! Kairo! Kairo!

Cinemateket var vänliga nog att skicka vårprogrammet till mig - fullt av lockande filmer! För att kunna se allt måste jag svälla ner min kropp i de röda sammetssätena minst en gång i veckan och njuta av Robert Altman, Hitchcock, den intressante italienaren, Sven Nykvists foto i bland annat några Bergman-filmer, Isabelle Huppert och monsieur Hulot. Några av Hitchcocks tidigaste verk är stumma och pianoackompanjerade. Yay, stumfilm! jublar nörden som inte är nördig inom något speciellt område utan snarare bara trivs med nördighet.
.
.
En vän droppade i förbifarten att hans nästa hösttermin kanske förläggs till Kairo. Kairo! Kairo! Mitt drömland och min drömstad över alla andra. Nej, ni förstår inte alls. Som ensam mellanstadieelev i Mölnlycke var Egypten min själs hem och föremålet för min ständiga eskapism.
...Jag var stammis vid Egyptologi-hyllan på regionens samtliga bibliotek. Faraonerna, deras gravar, deras många fruar, deras erövringar, tempel, lämningar, statyer, de tidiga amatörarkeologerna som upptäckte dem och de svartvita bilderna på slarvigt avtäckta mumier var mina vänner när inga vanliga klasskamrater fanns att tillgå. Jag slukade böckerna och hittade historisk skönlittaratur (för vuxna förstås) förlagd till Egypten. Bakom namn som Hatschepsut, Thutmosis, Ramses, Echnaton, Tutanchamon och Amenhotep växte ansikten, personligheter, draman, intriger, miljöer, smaker dofter och ljud fram. En värld.

Nu går jag och gläder mig åt blotta skuggan av chansen att få åka till Kairo och kommer troligen svimma av lycka på flygplatsen, orsaka tumult och avspärrningar och skickas tillbaka till Sverige med ambulansflyg.