Krogen.
En onsdagkväll, då Avenyn är så genomblött, kallt och oinbjudande som bara en gata i Göteborg kan vara.
Och ändå är krogen ganska full av folk. De dricker öl, vin, sneglar på varandra, ett grabbgäng flabbar högt och några tjejer ockuperar handfatet på damtoan med sina vinglas och sminkväskor.
.
Jag byter åsikt. Helt. Från att ha hatat krogvärldens druckna opersonlighet, börjar jag uppskatta den. Uppskatta fyllans förlåtande skimmer, uppskatta det hormonstinna värderandet, spanandet, poängsättandet mellan män och kvinnor. Uppskatta möjligheterna som den totala opersonligheten ger. Här är jag ingen, men om jag vill kan jag vara vem som helst. Och om jag vill går jag hem. Ingen minns mig imorgon.