På med stövlarna och läs landskapet!

Större delen av dagen spenderade jag omkringstövlandes - ja, stövlandes - i skogarna utanför Lilleby, Hising Island. Platsen kallas antagligen oftast för Bronsåldessundet och kullarna innanför en vik är fulla av lämningar, både gravar och boplatser. Under bronsåldern, ca 1800-500 år före Kristus, stod havsnivån 10-12 meter högre än idag, och mycket av dalen innanför viken stod under vatten.

Vi vallades runt på stigar förbi otaliga stenrösen (jag vill inte se ett enda röse till idag, tack) och försökte febrilt föreställa oss hur platsen sett ut under bronsåldern - vatten i alla riktningar utom österut, topografi och vegetation också helt annorlunda. Till exempel kom granen in i vår natur väldigt sent i historien, tallen likaså. Idag var myggen det mest påtagliga inslaget i naturen.
Relativt få av fornlämningarna vi såg befann sig ovan jord, jo rösena då förstås. De var oftast svåra att missa. Men för att upptäcka övriga spår av bronsålderns människor krävs den ädla konsten att läsa landskapet. Översätta dagens landskap till dåtidens, för sin inre blick rumstera om litet geologiskt, ändra havsnivån, fråga sig var jag skulle vilja bo? Var är skyddat? Var är det nära till bra fiskevatten, omgivet av skyddande kullar? Varför pallade man upp en gigantisch hög av sten just på den här höjden, vad såg vänner och fiender som kom med båt? Var det en fyrbåk, ett skrytbygge, en symbol eller bara ett praktiskt sätt att förvara den gamle hövdingens urna?
Det enda vi elever säkert konstaterade var att det är farligt lätt att tolka in alltför många fantasier i fornlämningarna. Det är liksom svårt att gå förbi en flera meter hög sten...hög utan att börja fundera på vad som var syftet. Vad motiverade allt det kroppsarbete som måste ha krävts?
Det kanske mest fascinerande var gravfältet alldeles intill busshållplatsen Gamla Lillebyvägen. I en till synes alldaglig, visserligen kuperad men ändå alldeles vanlig hage fick vi höra: "Här finns ungefär 40 gravhögar. Försök hitta dem!"
Med lite ytterligare hjälp från våra lärare syntes plötsligt helt andra saker i landskaper - former, höjdskillnader, skiftningar i vegetationen, delvis dolda stenar... Och vi hittade kanske inte 40, men ganska många gravhögar.
Och, indirekt, syntes våra förfäder. Ja, det är svårt att hålla fantasierna på avstånd.