Ibland tvivlar jag på verkligheten

Ibland tvivlar jag på verkligheten.
Jag tvivlar på dagens datum, trots att det står i min kalender, i min mobil, överst på dagens tidning, i datorn och på text-tv. För jag kan ju läsa fel i min kalender, mobilen kan haka upp sig, jag kan ha fått tag på gårdagens tidning, datorn kan det också vara något fel på och text-tv kanske inte är uppdaterat.
Ända sedan jag var liten har jag varit sjukligt rädd för att dyka upp till lektioner, möten och annat på fel dag och fel tid. Det hände då och då när jag var yngre, att jag kom en dag för tidigt till tandläkaren eller gick hem trots att B-gruppen hade en lektion till.

Nu trodde jag att jag vuxit ifrån sådana saker, men icke. Och ju äldre man blir, desto mindre gulligt är det att göra fel sak på fel tid på fel plats. För några veckor sedan blandade jag ihop arbetspassen och trodde att jag jobbade på kvällen, när jag i själva verket skulle börja kl 7.00 på morgonen. Och eftersom jag är mån om min skönhetssömn, hade jag stängt av ljudet på mobilen. När jag slutligen vaknade hade jag bortåt 20 missade samtal från jobbet.
Sedan dess kollar, dubbelkollar och trippelkollar jag mitt arbetsschema innan jag går hem från jobbet, när jag kommit hem från jobbet, innan jag går och lägger mig och när jag klivit upp nästa morgon.
Men ändå finns tvivlet där och gnager i bakhuvudet, i ryggmärgen, i magen eller var tvivel nu bor någonstans. Jag kanske såg fel på datum i alla fall? Jobbar jag verkligen morgonpass idag? Kollegorna kanske skrattar åt mig när jag kommer till jobbet, och ber mig gå hem igen. Nåja, det är ju i alla fall bättre än att de sitter och argt undrar var jag håller hus.

Samma oro, fast med lite mindre risk att tappa ansiktet, kan börja gnaga när jag stämt träff med någon kompis, säg klockan 16.00 på Järntorget. Klockan blir 16.07, 16.11 och 16.15 innan kompisen dyker upp med andan i halsen, och det gör oftast ingenting eftersom jag är mån om att dämpa min nordeuropeiska ordning och reda-gens inflytande. Men innan kompisen anlänt har jag hunnit tvivla många gånger på om det verkligen var vid Järntorget vi skulle träffas? Var det kl 16.00? Låt säga att vi bestämde detta på telefon för några timmar sedan - det telefonsamtalet repeterar jag många gånger i huvudet. Minns jag verkligen rätt? Nu är ju klockan nästan kvart över och fortfarande har hon inte dykt upp. Sade vi något annat än vad jag minns? Det kanske var imorgon hon menade?
Till slut, och nu skojar jag inte, tvivlar jag på om telefonsamtalet överhuvudtaget har ägt rum. Jag tvivlar på om varenda klocka jag ser går rätt och om jag kan ha inbillat mig alltihop, när jag till min vansinnigt stora lättnad ser vännen komma rusandes från spårvagnen.