...och så blev han rädd för en spindel!

För närvarande har jag en trevlig bok som är svår att slita sig ifrån. Det är samme käre Alexander McCall Smith, författare till den bedårande Damernas Detektivbyrå-serien som skrivit om en förnäm filosofdam i Edinburgh. Hon lever ett betydligt mer förfinat, materiellt rikare, rastlösare och mindre naivt liv än romanfigurerna i Botswana, men boken har samma charmiga, småputtriga, mysiga ton av vardagsfilosoferande. Och huvudpersonen i Filosofiska söndagsklubben är lika mycket detektiv som Mma Ramotswe, utan att ytnämna sig till detta som yrke. Hon lägger sig i andras kärleksliv, affärer och utreder ett dödsfall.

Jag kan inte slita mig.

Själv är jag sliten idag - fest igår. En lerig stig upp till en lägenhet i Bergsjön, idel nya ansikten, rara, inflyttade nyblivna studenter, och så en främmande fågel - en lång bratkille med backslick, dyr klocka, som jobbade på bank och bodde hos mamma. Och sade emot allt som alla andra tyckte om USA, Sverige, jobb, studier, fackföreningar, Bush. Det livade upp. Att han dessutom blev vettskrämd för en spindel på balkongen var festens höjdpunkt!
Tyvärr kommer jag nog inte se de söta nya bekantskaperna igen, om jag inte har tur. Göteborg är ju litet. Värdinnan var fullast, och lägenhetens många sovjetnostalgica-affisher kommer jag sakna.

Imorgon är min första dag som universitetsstudent.