Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

onsdag, september 20, 2006

Idag fick jag veta att min lugg är för kort, så jag gick och köpte skivor.

Fåfängan kan driva en till underliga saker ibland. Jag och min söta kurskamrat från Dalarna hittade igår en annons i Metro. "Hår modeller sökes". Trots särskrivningen fick de en chans, eftersom vi väntade oss någon frisörutbildning som inför nyfikna elever skulle klippa och färga oss på de mest fashionabla sätt. Man sökte alltså unga kvinnor som "älskar mode och skönhet". Ehm. Jo, det kan jag väl gå med på om jag får en ny frisyr gratis. Jag drog på mig det ur byrån som såg trendigast ut, och tillsammans gick vi till denna salong i Linnéstan.
Efter en lång, kvav väntan bland otaliga andra unga kvinnor (vissa var oerhört näpna, andra såg snarare ut att älska sina mjukisbrallor och slitna sneakers) fick vi veta att detta var en uttagning. Själva friseringarna skulle äga rum på någon utbildning i oktober, och de var endast intresserade av flickor med lugg som räckte minst till hakan. Jag och Sara tittade på varandra. Jahap. Vi gick.
Sur som jag var över att överhuvudtaget ha gått dit råkade jag ramla in på Bengans och köpa tre skivor.
Det var ett bättre beslut. Scissor Sisters är ättlingar till Bowie och Elton John, kusiner till the Ark fast råare, klubbigare, ett renare funkigt 70-talssound (jag vet egentligen ingenting om musik, så tro ingenting jag säger. Lyssna själv.) Deras dansanta musik och queera texter gjorde mig glad igen.
Jag köpte även nya skivan med The Pipettes, som jag såg live i Linköping av alla ställen. De är en 60-talsprickig skönsjungande trio brittiska tjejer som kör kulturarvsvarianten av Spice Girls "girl power" och det hela är mycket bättre än det låter. Lyssna!
Men den skiva jag egentligen tänkte köpa (och även köpte) är med göteborgskan (från Angered tror jag) Jaquee, hennes solodebut Blaqalixious. Jag såg henne framträda i tv, såg henne live på Världskulturmuseet lite senare och min kärlek bara växer. Hennes röst går in i hjärteroten, ut i blodomloppet, gör mig berusad och får mig att säga konstiga saker om kärlek, får mig att sväva på - svarta - moln, får mig att önska att jag kom från Afrika och kunde sjunga som Jaquee, eftersom hon utstrålar smärta, kärlek, men framför allt styrka. Lyssna på henne, eller lev förgäves!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter