Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

onsdag, juli 05, 2006

Försök att inte tappa något...

Kunde inte sova inatt, låg länge och försökte lösa världsproblemen i mitt liv.
Så blir det alltid när jag börjar jobba tidigt nästa dag - jag VET att jag måste somna i god tid eftersom klockan ringer 05.30 nästa morgon. Alltså ligger jag vaken istället och tänker på att jag måste sova.

Världsproblemen i mitt liv består av utbildningsbryderi - huruvida jag skall studera arkeologi eller sjuksköterskeprogrammet till hösten. Jag vill bli arkeolog, och sjuksköterska, helst samtidigt. (Vill även bli författare och filmregissör och massör och upptäcksresande). Blir jag arkeolog riskerar jag att bli besviken på barndomsdrömmen, tillika arbetslös, och blir jag sjuksköterska riskerar jag att tappa bort alla andra intressen, allt det andra som också är jag, eftersom yrkesrollen, den rappa, praktiska vardagen i vården, upptar hela min identitet.

Jag är ju massor av saker. Är intresserad av massor, kan massor. Har potential att utvecklas och bli duktig på något i alla möjliga riktningar.
Och jag är så förtvivlat rädd för att förlora någon del av mig själv, tappa någon tråd som skulle ha blivit ett blomstrande intresse eller kunnat leda någonvart. Hur tar jag vara på hela mig utan att tappa någon bit?
Varför kan jag inte lägga mig i äggstrimlaren och slajsa upp mig i 8 bitar, låta alla delar gå varsin väg, några går yrkesutbildningar och några andra åker till typ Bali och lär sig surfa, eller blir grym på libanesiska. Efter 4 år pusslar jag ihop mig igen och har ett rikt, varierat liv där jag kan syssla med lite av varje och ändå ha ett gediget yrkeskunnande med hela världen som arbetsplats, medan jag fortfarande är ung och snygg.

Det egentliga problemet är, att den delen av mig som är rädd att välja fel, rädd att tappa någon bit, har hakat upp sig på att jag måste bestämma mig nu. Det är nu det gäller, som om hela min framtid hängde på vad jag pluggar i höst, haha. Löjligt va? Men så känns det.
Bägge kurser (samt många andra) startar på vårterminen också, vilket ger mig en termins öppet köp, eftersom det kan ta några månader att inse att arkeologi/omvårdnad var det vidrigaste jag varit med om.



Jag vet att jag egentligen inte vill studera bara för att "bli" något, som om man köpte ett utbildningspaket, går från punkt A till punkt B och sedan är färdig.
Jag vet att det aldrig är för sent, eftersom livet är en krokig, oförutsägbar resa.
Jag vet att själva lärandet oftast inte sker på lektioner och föreläsningar. Livet är ju lärandet.
Jag vet att jag i hela mitt liv vetat det. Att universitetet lockat, med mängder av för arbetsmarknaden meningslösa, men ack så fascinerande ämnen om människor, världen förr och nu, främmande länder och kulturer. Tanken på allt häftigt vuxna får studera var det enda som fick mig att orka genom grundskolan.

Sjuksköterska eller arkeolog, arkeolog eller sjuksköterska-resonemanget går i cirklar, med för- och nackdelar i en jämn kamp. Det leder mig ingenvart.

Vad som har lett mig någonvart i livet hittils är intuition och stundens ingivelse. Oftast på kollisionskurs med större delen av mitt och omgivningens förnuft. Stundens ingivelse tog mig ända till Ryssland via Dalarna och hit, gav mig en gullig katt och fantastisk lägenhet, ett sjysst sommarjobb och mycket annat stort och smått. Gjorde mitt liv till var det är, trots all rädsla.

Det är kanske den bästa rådgivare jag har.

1 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Arkeolog ska du satsa på.
Du och jag kan upptäcka vikingagravar...

Allt bra i götet?
Saknar du inte dalarna??

B

lördag, juli 08, 2006  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter