Festen då köksdörren försvann

Idag vaknade jag med små luckor i minnet och känslan av att inget jag sade igår var särskilt smart. Det är chips över hela golvet, och i hallen luktar det öl. Efter flera timmar, då jag hämtat mig, städat, ätit frukost och tagit ett långt bad, inser jag att köksdörren saknas. Plötsligt minns jag att jag - mitt i festen - tvingade en kompis haka av den och bära ner den i källarförrådet...

Jag fick en skärslev som tjänade som tårtspade till äppelpajen, en vattenpipa åkte fram på den minimala balkongen, och någon smög runt och fotade allt. Flera personer fyllde min kompisbibel med avslöjande fakta, som jag gottar mig åt idag.

Jag har sällan fest. Det krockar med mitt kontrollbehov, och jag trivs för bra ensam. Nu kan jag inte sluta gräma mig över hur full och fånig jag måste ha verkat igår. Sade jag överhuvudtaget något intelligent? Jag har ett svagt minne av att jag var ganska oartig mot en av lillebrorsans kompisar. Det blir inte bättre av att jag börjar stamma av minsta alkoholintag.

Nej, sluta gräma sig! Nu låter det som om festen var fullkomligt misslyckad, vilket den inte var. Lägenheten är premiärfestad och det blir fler fester! Jag hade sjukt kul, och hoppas att alla andra också hade det!