Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

tisdag, juni 05, 2007

Etikettkonformism

Fråga: Jag har en svart klänning med små vita prickar som jag undrar om jag kan ha på bröllop? Det är en jättefin modell, slank med en volang nertill. Till klänningen tänkte jag ha en vit stickad sjal med små vita blommor och kantad med vita paljetter. Bör jag ha något annat färginslag också eller är det ok?

Svar: På senare tid har kommit ovanligt många frågor från kvinnor som ska vara bröllopsgäster och absolut vill ha svarta eller vita eller svartvita klänningar, och undrar om de är okej. Jag har svårt att förstå att så många tycker att är så viktigt att ha svart, vitt eller svartvitt just på bröllop - eftersom de ju uppenbarligen vet att detta inte är det mest artiga, vänliga och rätta. Så till dig och alla andra som har samma fråga svarar jag: tar ni era svarta, vita eller svartvita klänningar, tillsätt åtminstone ett brett skärp i tydlig färg, och ha en schal i samma tydliga färg. Men undvik vita detaljer och svarta!

Magdalena Ribbing

Ur Dagens Nyheter

Jaa, sannerligen! Heja fru Ribbing som sätter ner foten i livets viktigare frågor! Och det säger jag er, bloggläsare, att skulle någon våga komma i svartvit klänning till mitt bröllop, är vänskapen över! Sådant ohyfs!

Skämt åsido och ärligt talat. När jag läste frågan, blev jag förvånad över hur osäkra människor kan bli över sådant som jag tycker är småsaker. Visserligen kan man mycket väl bli bjuden på bröllop utan att känna brudparet särskilt väl. Men oftast känner man väl brudparet (och deras smak, stil och värderingar) bättre än man känner en kvinna som har en frågespalt i Dagens Nyheter?

När jag läste svaret på frågan, blev jag än mer förvånad över hur konservativt vi (enligt Magdalena Ribbing) förväntas bete oss. Och att döma av mängden frågor som strömmar in till etikett-frågespalten är många oerhört osäkra på hur de förväntas se ut och bete sig så fort det inte är "vardag".

När vi inreder, lagar mat, reser och skapar vår livsstil upplever jag att det är på modet att vara lagom "mångkulturell" och eklektisk. "Dagens mångkulturella Sverige" har nog egentligen alltid varit ganska mångkulturellt. Människor har alltid rört på sig, traditioner och beteenden omformas alltid, snabbt eller långsamt. Men nog var vi mer konservativa och homogena förr. Ingen behövde fundera på hur man skulle bete sig vid livets stora högtider, det fanns oftast bara ett sätt att göra allt. Så är det inte nu. Varesig det gäller bröllop eller något annat, så känner de flesta till många sätt att gå tillväga.
Jag har faktiskt inte varit på mer än ett bröllop, när jag var sex år. Då var jag brudtärna i rosa puffärmklänning och hur söt som helst, men det hör inte hit. Skulle jag nu bli inbjuden till ett bröllop skulle jag vara förväntansfull inför att se hur just det brudparet velat utforma sin stora dag. Bröllop har jag, som alla andra, sett många varianter av - alltifrån amerikanska filmer där bruden leds in av sin far, till bröllopspalats i Ryssland där brudparet vigs för att sedan traditionsenligt låta sig fotograferas vid något monument, till den indiska filmen Monsoon Wedding, till min kompis kompis som gifte sig borgerligt och stack till Australien följande dag.
Trots denna uppenbara mångfald och dagens trend att "utforma sitt bröllop personligt" tror sig Magdalena Ribbing veta hur vi förväntas bete oss och klä oss. Hon vet till och med vilka klänningsfärger som kan stöta brudparet. Stackars det brudpar som är så upptagna av etikettregler att de låter en klänning i fel färg sänka humöret!
Och är folk så himla rädda för att bryta mot etiketten? Vad kan vara så fasansfullt med det, egentligen? Jag har svårt att tro att någon av mina vänner giftar sig än på många år, men när ett inbjudningskort väl kommer, hoppas jag verkligen att jag känner brudparet så väl att jag litar mer på dem än på etikettpolisen Ribbing!

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

jag kände bara att jag måste försvara fru Ribbing lite. Läser hennes spalt då och då och håller definitivt med dig om att det är fantastiskt vilka frågor folk ställer och hur ängsliga en del är för att göra "fel". Men Ribbings uppgift är ju faktiskt att hjälpa folk genom att meddela vad som är traditionellt gängse i formella sammanhang (som större fester o bröllop) - ingen som ställer en specifik fråga skulle bli särskilt tacksam för svaret "gör som du vill". De flesta etikettsregler har dessutom ofta någon funktion. När det gäller bröllop tex ska ju bruden få vara ensam om sin helvita klädsel, och det är inte heller speciellt artigt att komma i helsvart, dvs sorgklädsel. Inte speciellt konstigt eller krångligt. Men som du också påpekar - man har ofta en viss koll på vad som är "etikett" i sina egna kretsar och är det jeans som gäller till fest så kommer man i det. Fast till mitt eget bröllop vore jag ju glad om gästerna åtminstone klädde upp sig en smula...

tisdag, juni 05, 2007  
Anonymous Cecilia sa...

Jag håller med dig och tidigare kommentar om frågornas innehåll, men jag vill också slå ett slag för Ribbings icke-konservativa syn på etikett. Ofta kan man läsa svar som uppmanar frågeställaren att inte ta det så allvarligt och förlja den mordena varianten på tradtionerna. Väldigt ofta skriver hon även att man måste gå på sin egen käsnla och lita på sitt sunda förnuft. I like!

onsdag, juni 06, 2007  
Anonymous Anonym sa...

Jag undrar om RådvillBergsäker skulle reagera om någon:
*slickade på kniven
*snöt sig i servetten vid bordet
*bar aftonkläder i siden på bio, eller jeans på ett bröllop där andra bar sidenklänning eller kostym
*blåste i en pappersflärpa på en begravning eller under vigselakten
*gav henne ett paket kondomer i bröllopspresent
*lät bli att svara på hennes bröllopsinbjudan så att hon inte visste om han skulle komma eller inte

Ett så dyrt och välplanerat evenemang som ett bröllop, som bara sker en gång i ens liv, måste vara perfekt. Det byggs upp som ett konstverk och om du reagerar över något av ovanstående är det som en färgfläck på fel ställe i en tavla. Man kan frångå traditioner, men det underlättar om man känner till traditionerna, så att man är medveten om hur pass stort avsteg man gör. Om alla gör precis som de vill försvinner hela tavlan under oplanerade färgfläckar.

/Åsa

onsdag, juni 06, 2007  
Blogger RådvillBergsäker sa...

Tack för era kommentarer!
Jag blir alltid glad när läsare svarar på något jag skriver.

Angående vad Cecilia säger, så har jag också läst många svar från Ribbing där hon skriver att man ska gå på egen känsla och förnuft, och inte ta så hårt på traditioner. För att vara rättvis kan jag hålla med om att hon absolut inte alltid är gammalmodig och stelbent. Det var delvis därför jag blev så förvånad över hennes konservativa hållning när det gäller svarta prickar på klänningar på bröllop...

Anonym nr 2: Jag tycker inte riktigt man kan jämföra att bära svart på bröllop med att t ex störa en begravningsakt med en partytuta. Det senare skulle (förhoppningsvis) göra de flesta långt mer upprörda. Och nej, vid flera av de exempel du tar upp skulle jag faktiskt inte reagera särskilt hårt. Slicka på kniven och snuta sig i linneservetter är visserligen inte gott uppförande, men knappast värt att hetsa upp sig för. Det kanske är en generationsfråga, men jag struntar i de flesta fall blankt i personer som bär jeans eller långklänning vid "fel" tillfälle.

Du har rätt i att mycket blir lättare ifall man känner till och respekterar traditioner, och ofta blir allt mycket trevligare ifall man beter sig "som förväntat".
Men jag kan inte riktigt hålla med om att ett bröllop kan liknas vid ett konstverk, som måste avlöpa perfekt, även om jag vet att många människor sliter som djur för att göra bröllopsdagen just perfekt. Självklart går småsaker fel, som under de flesta andra dagar, och självklart kommer en och annan gäst som beter sig på ett annat sätt än värdparet önskar. Sådant är livet, och det viktigaste är väl att det blir en trevlig och minnesvärd dag? Som jag skriver i bloggen - stackars det brudpar som låter små etikettsbrott sänka humöret!

torsdag, juni 07, 2007  
Anonymous Anonym sa...

Jag sa inte "bli upprörd över", jag sa "reagera". Dvs uppmärksamma att här är det något som inte är som det brukar.

Om nu brudparet "sliter som djur för att göra bröllopsdagen perfekt", varför ska man då inte hjälpa dem med det genom att välja en annan klänning än just svart och vitt? Småsaker kommer att gå fel, oavsett om alla inblandade sliter som djur, men det är ju onödigt att bidra till det medvetet eller av okunskap.
/Åsa

lördag, juni 09, 2007  
Blogger Linda sa...

Jag tycker mest det är spännande hur alla förutsätts kunna skaffa nya kläder för att det är fel färg på de fina kläder man redan har... Kläder kostar pengar...

måndag, juni 11, 2007  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter