Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

onsdag, mars 07, 2007

Flyttfågel

Soundtrack: On the Radio - Regina Spektor, The one you love - Rufus Wainwright, Sexy Back - Justin T, Champagne & Cigars - Timo Räisänen, Du Hast Remix - Rammstein & Zemfira, Asleep on a train - Múm, Young Bride - Midlake, Might tell you tonight - Scissor Sisters

Jag har druckit två cider. Det snurrar lite. Att gå nerför Avenyn lite påverkad men inte berusad gav en behaglig dimma, samtidigt som allt blev lite starkare. Lite vackrare. Färgerna lite klarare, jag vågade låta blicken vila längre på varje människa jag mötte, eftersom jag befann mig i en dimma, onåbar.

Jag vet inte om kvällen var någorlunda lyckad, eller väldigt misslyckad. Efter veckans GAST-möte skulle det ordnas filmkväll, på mitt initiativ. Jag skulle fixa filmen. Den var fildelad, stulen och hembränd i något konstigt format och funkade inte i någon av de tre DVD-spelare vi provade. Folk satt med armarna i kors och såg lite otåliga ut. Tur att GAST alltid säljer starka drycker, annars hade antagligen alla gått.


Jag och min söta vapendragare Unni rusade ner till filmbutiken på Södra Vägen och rafsade till oss tre filmer ur Nyheter-hyllan. Kvällsluften var så fuktig att man kunde fånga upp den med ett glas och dricka, men det var milt. Riktigt milt, till och med min tunna vårjacka var för varm.
Efter lite småprat enades alla om en spansk-amerikansk "psykologisk thriller". Den visade sig vara lång, jävligt lång, långsam, segare än en budgetförhandling och alldeles, alldeles deprimerande. Den slutade med att Gary Oldman skjuter ihjäl ett litet spanskt, missbildat barn. Ja, ni hör hur deprimerande den var. Ytterligare beskrivning är överflödig, och hela sista halvan av filmen öste regnet ner.
Vi försökte titta på en film till - en amerikansk film om Andra världskriget. Sådana brukar vara både actionfyllda och underhållande. Icke. Den var om möjligt ännu mer deprimerande - frusna landskap fulla av döda människor, långsamt filmade i gråskala. Vid det här laget satt de få tappra själar som inte redan gått hem och småpratade och hade ganska kul, men när jag summerade situationen för mig själv ville jag mest sjunka genom golvet.

Trots att jag är fullt medveten om att det inte är mitt fel att samtliga filmer antingen inte fungerade eller var så kassa att man vill skjuta skallen av sig, känner jag mig ganska dum. Filmkvällen blev lite av ett fiasko på grund av mig, men som övriga GASTare riktigt påpekade så kunde inte jag hjälpa det. De är trots allt en ganska opretentiös skara och jag kanske borde låta deras "vi är lite nördiga men glada"-attityd smitta av sig på mig...

Jag börjar verkligen bli stammis på Junggrens, och snart kan jag inte låta bli att sno hem en kopp! Deras kaffekoppar är gröna, mönstrade med snirkliga blad och snygga. Att det står Zoegas på kan jag leva med.
Just nu är en tid av nya bekantskaper. Jag är bjuden på fest på fredag och ifall inte tentan blir alltför tung går jag nog dit. Det kan vara värt lite panikplugg att ägna en kväll åt roliga människor i en tvåa på Hisingen.

Två glas vatten senare har det slutat snurra, och jag är på lite bättre humör. Men vår-rastlösheten börjar krypa på mig igen, som alla vårar tidigare. Det är nog där skon klämmer. Jag vill flytta. Trots fantastisk fin lägenhet i mina barndomskvarter och världens bästa katt och sambo vill jag vidare. Det är en nästan fysisk känsla av instängdhet - som att vara klädd i en alldeles för trång stentvättad jeansoverall som kliar och klämmer överallt.

Jag orkar inte med andrahand, att akta någon annans prylar och försöka memorera vart möblerna stod varje gång man vill möblera om. Orkar inte det 30 år gamla äckliga lilla plastbadkaret, orkar inte ta hänsyn till den andra själ som bor i lägenheten. Orkar inte ha en tidsgräns att ta hänsyn till - nu får vi inte bo här efter maj, och skulle vi säga upp lägenheten innan maj har Åsa världens ekonomiska knipa.

Jag orkar inte ta hänsyn!

Jag är en flyttfågel.

6 kommentarer:

Blogger jonny sa...

de var en klockren beskrivning av avenyn. lite vackrare med alkoholen. visst är det underbart att bara vandra å känna värmen i bröstet å faktiskt inse att världen är vacker trotts allt. är en flyttfågel. gbg är min hemstad, har dock inte bott där på 5 år nu och har egentligen inget kvar där. men det är väl närmast hem jag kommer. kanske har vi setts på ljungan, världen billigaste å softaste kafe. hej så länge

torsdag, mars 08, 2007  
Blogger Raa sa...

Med facit i hand kan jag intyga att det är väldigt skönt att bo ensam ibland. Ja, det vet du väl sen Mora.
"vi är lite nördiga men glada"-attityden är den bästa av attityder.

torsdag, mars 08, 2007  
Anonymous Anonym sa...

Jonny, jag vet att vi sågs kort, eller i alla fall hälsade på nyår. Flyttfåglarna är många i vår generation, rastlöshet ligger i tiden. Vi har för många val och för få år att leva för att palla emot trycket och bara STANNA.

Och hur vet man ifall man hamnat rätt ifall man inte provar så många ställen man kan? För att inse att inte plats är "rätt" förrän man gör den till sin.

torsdag, mars 08, 2007  
Blogger Raa sa...

Nää, det är inte den Jonny. Vad jag vet.

fredag, mars 09, 2007  
Anonymous Anonym sa...

Åhå, en annan Jonny. Ja, eftersom Göteborg är en teeny weeny stad har vi säkert setts på Jungan eller nån annan stans. Nån gång.

fredag, mars 09, 2007  
Blogger jonny sa...

nu vart jag förvirrad. satt i bergsjön på nyår och tittade på idioter som smällde raketer längs med marken för att flaskorna blåst omkull.. men att få sin plats är faktiskt sant, man vljer denn, sen är den inte så viktig om man trivs i det man gör och med sig själv. nu ska ja till havet å slipa på min båt. heej så länge.
/en av många jonnys

lördag, mars 10, 2007  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter