Det var extra mycket folk på spårvagnen idag. Blir det så när det regnar? Jag klämde mig in på 3'an, med väskan full av värdepapper. Hemtenta och kursutvärdering kan man också kalla dem.
På väg uppför Avenyn passerade jag en parkerad lastbil. På flaket satt en kille i arbetskläder och dinglade med benen. Såg inte ut att ha så mycket för sig. Det lät som om han visslade efter mig, men det kan ha varit vinden. Det måste varit för mina ben, klädda i tajta jeans och snygga högklackade stövlar. Upptill är jag inte lika snygg, mest finnig och bevuxen med fett hår.
.
Inne på Arkeologen hände inte mycket. Café-Bengan fortfarande spårlöst försvunnen. Jag såg en och annan lärare skyggt pila förbi i korridorerna, som om de gömde sig såfort en student närmade sig. De verkar lika lite förtjusta i att börja jobba efter julledigheten som jag. Jag knödde in tentafrågorna och utvärderingen (innehållandes en arg kommentar om att föreläsaren inte måste svara på ALLA korkade frågor, ibland tiotals per lektion, som ställs av klassens överklassbyfåne) i rätt lektors fack och avlägsnade mig.
Kan riktigt se framför mig hur all personal pustar ut, "Hon har gått, ni kan komma fram nu", och sedan fortsätter äta godis och se på film i fikarummet.
.
Vore det inte för den förbonkade ryskakursen som jag envisades med att ta, skulle jag nu vara ledig i över en vecka. Men självutnämnd überstudent som jag är, har jag nu fem dagars härligt grammatikpluggande framför mig. Hade Kaspar varit här, hade jag åtminstone kunnat muta honom med glass och fått lite hjälp att förstå animata och inanimata substantiv och skillnaden mellan gradadverb och sättsadverb. Men han är i Tyskland, Annie är i Senegal, Astrid i Sydafrika, Moa i Åre, Matilda i Stockholm, Sara på Island och jag har inga ursäkter att inte sätta igång med ryskapluggandet NU.