Klara, färdiga, ragga!

Gott nytt år alla bloggläsare! Jag önskar er en god fortsättning, friska tänder, ordnad ekonomi, bra sex och ett meningsfullt liv!

Själv är jag nöjd med mitt nyår. Goda vänner, gott vin och kolossala mängder god mat var allt som behövdes. På den efterföljande festen förstörde jag som vanligt alltihop med att mitt på dansgolvet försjunka i djupa grubblerier.

De ena två kompisarna hade varandra och stod mest och hånglade i diverse hörn (de hann avverka många hörn under kvällen) och de återstående två M'en ägnade sig åt en något alkoholpåverkad prata ut-session. Jag hade plötsligt ingen att leka med i det überhippa folkhavet. Så jag gick en vända för att se ifall det skulle dyka upp någon som ville prata med mig. Jag hittade faktiskt en, som jag bytt några ord med tidigare under kvällen, och bestämde mig för ovanlighetens skull för att han säkert bara längtade efter att börja prata med just mig.

.

Det gick lite för bra. Eftersom kollektivet där festen hölls kryllade av DJ-wannabees dunkade lokalen oavbrutet av hög musik. Men jag och den långe, lockige grabben lyckades ganska bra med att konversera om vilka vi kände på festen, vad vi pluggade och vilka jobb vi inte skulle få i framtiden. Då och då minglade någon kompis förbi, och plötsligt insåg jag att jag glatt babblade på med alla. På något mystiskt sätt - utan att ha flyttat mig - satt jag närmare och närmare honom. Han sade något, jag svarade, han skiftade ställning lite och så hade jag plötsligt hans arm om ryggen. Efter något ögonblick hade jag lite mer av hans arm om ryggen, och så höll det på tills han föreslog att vi skulle dansa. Jag insåg att en av oss inte alls bara ville prata, och här nedan vill jag varna känsliga läsare för grovt könsgeneraliserande frågeställningar:

Varför tar killar nästan ALLTID för givet att alla kontakter måste vara, eller bli, av sexuell karaktär?

Hur ofta uppstår spänning mellan en man och en kvinna bara för att det förväntas?

Jag är medlem på flera communities, där en försvinnande liten skara faktiskt har vettiga samtal med varandra och de flesta ägnar sig åt raggning. De tjejer jag haft kontakt med anstränger sig oftast för att skriva något av substans, medan så gott som ALLA av manligt kön nöjer sig med ett fåordigt "hej, läget" som invit. Därpå verkar de förvänta sig en relativt snabb utveckling som ganska snart ska mynna ut i nån sorts sexuell kontakt.

Har tjejer generellt högre krav på sig själva, och varandra, när de inleder samtal? Varför anstränger sig killar inte mer för att SAMTALA, varför tror de det räcker med någon ytlig ordväxling för att få tillgång till det de EGENTLIGEN vill ha av mig?

Funkar det på alla tjejer utom mig?