Vuxenpoäng

Soundtrack: Arawan - Tinariwen

Är vagt medveten om att alla krafter ovan, under och runt mig vill få mig att fira midsommar på ett helt annat sätt. Istället följer jag lydigt ett knippe sociala spelregler och går på en vanlig lägenhetsfest. Och trevligt har jag. Det är tredje helgen i rad jag festar, vilket inte är likt mig. Fröken Jag-läser-hellre-en-bok är ute bland folk och roar sig. Känslan av att vara ensam är bekant och stör mig inte, men ikväll smyger en ny känsla in under huden. En slags social ensamhet - jag är där som singel. Jag kom dit ensam, och jag minglar runt och småpratar och har hur trevligt som helst. Men jag hör inte ihop med någon. Ingen självklar att klänga på eller gå hem med. Jag är omgiven av gulliga, nykära par, någon är på festen ensam men pratar ideligen med pojkvännen i mobil, och någon blev nyligen dumpad och längtar sig galen efter tvåsamhet.

Är jag ensam nöjd singel? Jag inser att mitt civilstånd inte enbart är min egen angelägenhet i vuxenpoängvärlden. Bland nya människor spelar det roll hur man representerar sig själv - som en eller en del av en tvåsamhet. Genom en partner visar man upp vilket läge i livet man befinner sig i.

Övriga festdeltagare är antingen färdigutbildade, har mer eller mindre fast anställning någonstans eller söker jobb. De äger lägenhet, bil och gud vet allt och på väg in i ett läge i livet jag fortfarande mest förknippar med mina föräldrar. Stadgade. På den sociala skalan hänger jag löst, inser jag.

Vi diskuterar vuxenpoäng. Jag är fortfarande begeistrad över att överhuvudtaget ha ett förstahandskontrakt, tycker julpynt är borgerligt och brukar gömma de orange pensionskuverten under sängen, för att hämta några klichéartade frågor från testet http://www.vuxenpoang.se/. Min sociala ålder landar enligt testet på 21.9 och jag blir, till skillnad från min verkliga ålder, yngst på festen. Att jämföra med den 21-årige värden som blev 33 år.

Det fåniga onlinetestet ger fart åt diskussionen. Alla beter sig som om "mycket vuxenpoäng" är pinsamt, samtidigt som de med hela sin livsstil eftersträvar just det.

Själv tar jag poäng genom att inse att social kompetens inte räcker för att trivas ihop på en midsommarfest. Oavsett om jag själv längtar efter någon att dela livet med eller ej, så spelar en partner roll för vilka människor jag känner att jag har något gemensamt med. Bland soffor på avbetalning, söta par och högstadielärare känner jag mig barnslig, och önskar att jag hade i alla fall en till rastlös student att skåla med.