Rådvill-Bergsäker och Världen

Mitt liv och alla som är inblandade. Arkeologi. Studentliv. Nattliv. Katten. Film, musik, operabesök. Ibland är det bara roligt, ibland har jag grubblat jäkligt mycket. Jag blir glad om Du kommenterar!

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

lördag, juni 24, 2006

Pappa och jag grillar och klagar på grannar.


Det här är far vid grillen. Det var igår, Midsommarafton. Vi drack ingen nubbe och hade inte ens folkdräkter, utan åt bara sill och färskpotatis.

Men tro nu inte att det är pappa som är Grillmannen i familjen!
Nej, han höll sig mest i bakgrunden. Gjorde grovjobbet och så.


Det är snarare jag som är grillkvinnan.

En roll jag trivs bra med. Jag bestämde vad vi skulle ha på grillen, valde glazen och serverade min familj lammkotletter och korv. Jag tog överhuvudtaget initiativet till att mamma skulle köpa en grill och ha grillkväll just igår. Jag är nästan som ett familjeöverhuvud.

Pappa tog också en videosekvens på mig med kameran, där jag skålar på ryska, tar en klunk öl och ser jävligt cool ut. Men den får ni inte se här.


Det var vanligt halvkasst midsommarväder, blåsigt, men med fleecetröja (fleece+grill=sant) gick det att sitta ute.
De flesta grannarna är bortresta. Det cyklade omkring några barn utanför trädgården. Så småningom lade de undan cyklarna och tog upp vattengevären. Sedan var det vattenkrig på gården.
Det kändes bra, med tanke på att skulle något ta eld i vår trädgård vore det bara att ropa dit en unge.


Nu i eftermiddag satt jag en stund på pappas (grillkvällen ägde rum hos mamma) balkong och åt glass och drack kaffe. Pappa envisas med att köpa den billigaste glassen - Euroshopper - fastän han skulle kunna bekosta en betydligt dyrare (och godare!) glass med sin rektorslön. Han letade fram en tub glassås ur kylskåpet, som gick ut i bäst före-datum för ungefär två år sedan.
En stund stod vi och diskuterade huruvida vi skulle slänga den, tills vi kom överens om att inte göra det. Det är så mycket socker i den, sade jag, att den säkert har bevarats. Socker är ju ett konserveringsmedel.

Sagt och gjort, med glass, sås och kaffe satt vi på balkongen och lyssnade på grannarna - pappa bor på bottenvåningen - som satt på gården och gapade till varanda och till sina ungar. Några av familjerna här är väldigt gapiga. Särskilt en pappa som alltid går omkring och gapar på sin fru och sina barn. Andra sitter vid uteplatsen och ropar upp till sina vänner som står på balkongerna och ropar tillbaks. Eller ropar på sina barn som är i andra änden av kvarteret.

Alla andra grannar får också höra att maten är klar eller "Å när har du semester då?" eller "Såg du matchen?" eller "Ge bollen till Pontus nu! Ge tillbaks den sa jag!".

Vi klagar lite på grannarna, pappa och jag. De är för gapiga. Varför känns det så bra att klaga på sina grannar? Tja, det är riskfritt, i alla fall. Vi lär aldrig konfronteras med dem, och vi lär aldrig höra vad de säger om oss. Men de har i alla fall den oerhörda fräckheten att bo i samma hus, samma uppgång, på samma gata som vi, och det räcker gott. Att de bara vågar. Och dessutom, som om inte det var nog, skriker barnen i trappuppgången så att det hörs ända in till oss, och själva sitter de på gården och pratar högt medan deras barn kickar boll överallt.

Lyckligtvis hittade vi ett intressantare samtalsämne, pappa och jag.
Boken "Boken om det hemliga sällskapet" av Claes Hylinger är nån sorts trilogi, som jag hittade i en pocketaffär när jag egentligen hade bråttom till tåget. En trilogi skriven under ganska lång tid, men inklämd i en volym.

En ung, grubblande och lite naiv student som driver omkring i Göteborg - min egen stad, och boken är full av underbara miljöbeskrivningar - och via diverse tillfälligheter hamnar han ute på äventyr i Paris. Han får en tjänst, först hos en författare han
beundrar och sedan hos Det hemliga sällskapet, som vägrar erkänna att de sysslar med något särskilt alls. Men hemliga är de.
Inga verkliga faror lurar någonsin i boken, som ger läsaren en enda stor mysig fika-stämning.

Jag gav den till min far som också var en ung student i Göteborg och som älskar franska och Paris. Hoppas han känner igen sig själv lika mycket som
jag kände igen honom.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida

Free Website Counter
Free Counter