Rådvillbergsäker leker fotbollskommentator
Ja, ni kan nog själva räkna ut vad jag menar. Jag kan inte låta bli att ryckas med i den farliga strömvirvel av fotbollsengagemang som sveper över Sverige. Med förödande konsekvenser. Sverige har naturligtvis åkt ut, eftersom vårt lag kapitalt misslyckats med att bjuda något sorts motstånd mot Tyskland, och jag är engagerad.
Ja, jag är faktiskt engagerad till min egen stora förvåning. Nu när Sverige förlorade så KÄNNER jag faktiskt något, nån sorts besvikelse.
Trots att jag inte kan förklara varför sport skulle vara intressant, på vilket sätt det känns meningsfullt att se på en hop karlar som springer runt efter en boll.
Gemenskap? Bah.
Kul med sport? *gäsp*
Heja på sitt land? Driver du med mig?
Men, lika förödande meningslöst som vilken dokusåpa som helst en förmiddag på kanal 5, så är det likförbannat UNDERHÅLLANDE!
Bara för att kolla hur långt Sverige kan gå, liksom. Inte särskilt långt, gissade jag redan från början. Jag trodde inte ett ögonblick på att vi kunde slå Tyskland, och sen sitter jag ändå där ylandes i soffan bredvid min far, skriker åt Henke hur han ska göra och sliter mitt hår i ilska över den brasilianske domaren, och så vidare och så vidare.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida