Di Leva i sovrummet...?

När jag blev tokig av att ha suttit hela förmiddagen framför datorn gick jag ut. Överraskades av det somriga vädret, av att det till skillnad från vid mitt skrivbord sken en sol utomhus. Jag gick och gick, strosade på Haga Nygata och stack in näsan en och annan affär. För första gången på flera år kände jag ett sug efter det där som affärer med namn som Indigo, Regnbågen och Näckrosen säger sig erbjuda. Esoteriska bokhandlar, new age-affärer. Jag noterade att utbudet av tarotlekar vuxit något sedan jag var tonåring. Nu finns det Goth-tarotlekar och Manga-tarotlekar. Jag tjuvlyssnade på några damers meningsutbyte om olika rökelser:

Kund: Jag letar efter någon uppiggande rökelse, något som är bra på morgonen.
Expediten: Ja då är DEN alldeles fel, den är visserligen väldigt härlig, men den är mer lugnande. Att bränna den känns som om Tomas Di Leva stod i ditt rum och viskade "slappna av, slappna aaav".
Sedan föreslog hon en uppiggande rökelse, och kunde köpte båda.

Att svepa med blicken över bokhyllor med esoterisk litteratur är en annan upplevelse idag än när jag gick i gymnasiet. Nu har min hjärna lärt sig att ifrågasätta, kräva bevis, fullständiga resonemang, transparenta tankegångar och helst litteraturhänvisningar på var och varannan rad. För mitt 18-åriga jag, som var naiv och modig nog att göra mitt största skolarbete om schamanism, var Näckrosens bokhandel en egen värld av hemligheter, insikter och skuggade vägar att vandra, inåt, neråt, uppåt eller vart som helst utom i vår fysiska, förklarliga värld.

Mitt hår håller på att torka. Idag ville jag inte kliva upp. Drömvärlden höll ett extra hårt grepp om mig, tvingade mig att ställa in fem nya minuter på mobilväckningen. Sedan höll den mig fast i foten och släpade sig efter ända in i duschen. Där rann den slutligen ner i underjorden igen, tillsammans med schampo och tvål.

Igår kom jag hem med leriga stövlar. Det första jag tvingades göra var att spola av dem i badkaret. Det gav en viss dagisnostalgi. Jag antar att proceduren blir densamma idag. Vi ska få leka med en totalstation idag. Som de riktiga arkeologerna gör - vandra runt med en stav prydd av en prisma i toppen och "rita" kartor av allt som kan tänkas vara viktigt i landskapet. PC liknade Gandalf när han demonstrerade staven, allt som saknades var slokhatten.

Idag får det bara inte vara lerigt - när jag lämnar de uråldriga lerornas landskap runt Näckrosdammen ska jag gå och bli kulturell på Konserthuset. Tror ni de släpper in folk med leriga stövlar i Stenhammarsalen?

Ibland är Rysslandsnostalgin extra svår...

Moskau, Moskau!

Saker som hänt sedan jag senast uppdaterade bloggen

• Jag har på grund av vårvädrets ankomst tröttnat på att sitta vid datorn lika mycket som jag brukar. Hälsosamt.
• En romans fått ett värdigt avslut. Jag är ganska nöjd; det var underbart medan det varade.
• Min handledare har yttrat "Det ska bli väldigt intressant att läsa din uppsats. Väldigt intressant." Jag får kalla kårar när jag tänker på hennes förväntningar.
• Min B-uppsats har nått den respektabla längden av 5 sidor, av maximalt 10. Än innehåller den bara skissartade utkast utan minsta kvalité. Jag visste att 10 sidor var alldeles för kort!
• Jag har fått en lägenhet! Förstahandskontrakt! Samtliga bloggläsare är bjudna på inflyttningsfest i Västra Frölunda i juni!

Jag fick VG på senaste hemtentan - igen!

På något vis, som jag själv inte riktigt har koll på, är jag grym.

Jag frågar mig dock när turen ska vända.... kanske i samband med B-uppsatsen? Visst har varje människa en begränsad plugg-turkvot? Som är slut snart...

Men, tack PC!